Jessintheapple

Länge sen jag bloggade nu. Sist var när jag nyligen stigit av planet från New York. Lämnat ett liv jag byggt upp under ett år. Nu är jag tillbaka.

Att få mötas på flygplatsen av de små liven var en obeskrivlig lycka. Jag har saknat att få krama om dom å att få vara en del av deras liv. Det känns att en del av mig aldrig lämnade allt härborta. En del av mig finns alltid kvar, å de känns som jag aldrig ens varit borta.

Nu ligger jag utmattad efter en oändligt lång dag, i mitt gamla rum, där allt började för 2 år sen. Sjuk känsla.
Jag är så lycklig att ha två underbara familjer. En i Sverige, å en i USA.

Det jag funderat på är hur lillkillen skulle reagera. Skulle han känna igen någon del av mig; min röst, mitt ansikte..?
Till en början var han avvaktande. En stund senare var vi redan en bit påväg. Något i hans blick säger att han vet vem jag är.

Godnatt